Tekst: Mira Nyman
Jag sitter på mitt rum. Stirrar in i väggen. Jag har ingen kropp. Jag vet inte vem jag ska vara när jag är med dig. Jag lägger fingrarna på tastaturet. Skriver tills jag blöder.
Jag ligger ner i sängen. Jag tar upp min favoritdikt och läser ett stycke. Jag är så bränd att jag inte vet. Det knackar på dörren. Jag går upp. Kollar genom nyckelhålet. Det är ingen där. Det knackar igen. Jag låser upp. Ingen där. Jag ser mig själv vandra iväg.
Jag går in i badrummet. Känner inte igen mig i spegeln. Jag vattnar mitt ansikte. Jag vattnar mina blommor. Jag vattnar vår kärleksrelation. Jag vattnar allt framför mig. Jag står stilla på ett ben. Jag lägger mig ner i sängen igen. Jag har ingen framtid. Jag kastar boken med min favoritdikt rakt in i eldstaden. Ser hur min bibel bränns upp.
Jag är en parasit. Jag vet inte vem jag är. Vad jag gör här. Jag skriver och skriver. Min Mac blir röd. Jag vill vara på andra sidan av jorden. Jag vill stanna klockan. Jag behöver kliva av livet. Tåget rullar fortare än jag hinner registrera. På min plats sitter en gammal tant. Hon är smal, benig och har jobbat i restaurangbranschen hela sitt liv. Hon har rökt Marlboro Light sen hon var femton år. Hon säger ingenting. Jag suckar bara.
Jag önskar att jag hade blont hår med toppiga bröst. Jag önskar att min kropp vore ett tempel. Jag vill hyllas som en gud. Jag önskar att jag vore Sophie Elise. Jag vill också vara erkänd. Berömd. Jag har stulit din identitet. Tagit ditt ID-kort och böjt mina ögonfransar i en sån där ögonfransböjare. Lagt på läppglans som brinner på läpparna.
Mitt liv är en B-film. Utan karaktär, utan läggning. Jag har ett barbiedocka-kön. Oskuldsfull, tills att män på Pornhub vill ligga med mig. Jag säger ingenting. Jag låter kroppen över mig göra vad den vill.
Jag vet inte vem jag ska vara på den här festen. Vem som begraver mig i kyrkan. Vem som lägger sin hand mot min kind. Är det du? Jag önskar att jag vore som du. Med alla dina besvär. Med hela din kropp. Dina långa ben och smala ansikte. Jag vill inte ha, jag vill va.
Jag ser mig i spegeln. Jag ser inte ut som att jag har fötts. Jag kommer inte ifrån min mammas mage. Jag blöder inte längre. Mina fingrar är inte en bestialiskt Slayer-video. Jag önskar att jag vore en häst. Som kunde springa på ängen och inte tänka. Ha en gigantisk penis och äta hästmat. Stå rakt upp och ner i flera timmar. Men jag kan inte ens stå. Jag ligger ner i sängen.
Jag är fortfarande bränd. Burning down the house. Jag vill vara som Alice Cooper och måla mitt ansikte i svart. Jag har aldrig träffat någon som är som du. Du tar mig till andra nivåer. Du förändrar mig till det dåliga. Jag har inte längre någon att förlita mig på.
Har det redan gått en tid? Har det redan gått framåt på klockan? Visarna står inte längre där dom skulle. Jag fattar inte att tiden inte bara står stilla. Att det går dagar då jag bara ligger ner. Jag röker och röker. Det känns bra att flyga. Jag hoppas att du ser mig. Jag hoppas att du kan göra mitt liv till någonting.
Det hjälper inte att ligga ner i sängen. Det hjälper inte att träffa dig. Det hjälper inte att chatta med äldre män på internet. Det hjälper inte att vika ut sig på internetmodeling.com. Det hjälper ingenting och ändå så fortsätter jag.
Jag vill stanna klockan nu. Blåsa i pipan. Lägga ner matchen. Jag swipear och swipear. Fort fram. Jag hinner inte med mig själv. Jag får blodsockerfall och svimmar pladask. Jag bryter foten på fyra ställen. Detta är true story. Jag sitter nu med benet i tu och ingenstans att vara.
Jag åker tillbaka till Sverige för att hitta mig själv. Men jag har ingenstans att vara här heller. Jag ligger i en främmande men bekant säng hela dagarna. Jag blir sjukskriven ifrån livet. Jag stannar en stund. Jag röker och röker. Vill inte vara mig, vill inte vara jag.
Jag tänker på dig. Hela livet mitt sveper förbi på två sekunder. Jag ställer mig upp. Jag blir den där hästen med megakuken. Jag hoppar upp med min brutna fot och springer tills att gipset faller av. Jag vill ju vara. Jag vill ju bara vara dig. Men mitt hjärta dunkar, mina lungor andas. Jag har en egen mamma. Jag är inte en norrbagg. Jag är inte en norrbagg. Jag är en svensk tjej på tjugosex år med rött hår och sned pannlugg som jag klippt själv när jag vart ute och svävat. Puffa puffa puffa.
Jag har inte ett barbie-kön. Jag har en pornofitta. Jag har ett eget hem. Jag har egna preferenser när det gäller mat. Jag har en egen förkärlek när det gäller sex, litteratur och vin ifrån Côte d’Azur. Jag har en egen Spotify. Jag gillade faktiskt the Weeknd innan han blev uppköpt. Jag gillar den obskyra delen av Depeche Mode. Jag färgar mitt hår i den färgen du vill att jag ska ha. Hoppas att du ska tycka om mig. Kanske kan jag få följa med dig hem. Kanske kan jag få ligga i din säng. Kanske kan jag få låna din hoodie. Kanske får jag äta av din mat. Kanske får jag veta din pinkod till ditt bankomatkort. Kanske får jag se dig naken.
